Kategoriarkiv: Tillsatser

Rabarber- och hallonsylt med chiafrön

Här kommer den utlovade Rabarber- och hallonsylten med chiafrön. För dig som undrar vad det där chia är som dyker upp här och där i bloggsfären, är det små frön från Mexiko som har använts av folket där sedan mycket lång tid tillbaka på grund av deras hälsobringande egenskaper. Fröna är små och liknar till utseendet mest vanliga blåa vallmofrön. Chiafrön är rika på fina fetter som Omega-3 och innehåller gott om  fibrer, mineraler och proteiner. Det rekommenderade dagsintaget är max 2 matskedar. Chiafrön bildar vid kontakt med vätskor en gelé, vilket gör att de tillsammans med lite vätska kan användas som ersättning för ägg i kakor och bakverk. Idén att använda frönas gelébildande egenskap i sylt har jag sett här och var på nätet, men jag provade själv för första gången i söndags. Genom att använda chiafrön behöver man inte ha i något syltsocker eller förtjockningsmedel i sylten, och den som vill kan röra ner ett par matskedar chiafrön i en stor skål med rårörda bär så kommer konsistensen bli mer syltig och mindre rinnig.

Eftersom rabarber inte är så lätta att råröra och det är högsäsong för rabarber, valde jag att göra en rabarbersylt med vanilj och hallon i och kokade då samman rabarber och hallon till en konsistens som påminde om den hos rårörda bär. Jag tyckte att det här blev ett kalasgott sätt att göra en mindre sockerrik sylt med god konsistens, men prova gärna själv! Rabarbern och hallonen kan självklart ersättas med andra bär och frukter.

Rabarber- och hallonsylt med chiafrön, honung och vanilj, Recept, Livsaptit

Rabarber- och hallonsylt med chiafrön
1 liten burk eller 1 liten skål

150g rabarber (har du fryst över sedan fjolåret går den fint att använda här)
60g hallon (färska eller frysta går lika bra)
1 krm vaniljpulver eller några kvarnvarv från en vaniljkvarn
1-2 tsk honung
1 msk chiafrön

Gör så här:
Skölj rabarbern och skär den i mindre bitar. Lägg rabarberskivor, hallon och vaniljpulver i en kastrull och låt det koka ihop på medelvärme. Rör noga under tiden.

När rabarberhallonmoset kokat ihop tar du av kastrullen från värmen och rör ner honungen.

Låt det hela svalna något och rör sedan ner chiafröna i moset. Ställ åt sidan och låt det svälla samman till en mer geléig syltkonsistens, det tar 10-20 minuter.

Servera sylten till våfflor, pannkakor eller varför inte till frukostyoghurten?

Helgens korvtillverkning i Småland

I helgen var jag hemma i Småland och firade min lillasyster Malins födelsedag. Jag och Malin hann även med att göra julkorv med vår farmor. Farmor har alltid gjort egen korv till jul men det var första gången som vi var med.

Eftersom farmor är van vid att göra korven själv så hade hon förberett det mesta innan vi kom till henne. Förr i tiden, från när min farmors julkorvsrecept kom till, var det vanligt att man malde sin färs själv. Idag  hör det antagligen knappast till vanligheterna att man hinner stå och mala kött och göra korv, så om man tar sig tid att göra korv så köper man troligtvis färsen färdigmalen.

Inför vår korvtillverkning hade farmor därför köpt fläskfärs, nötfärs, lök, kryddor och  så kallade krokfjälster, vilket är tarmar från nötkreatur. Det är fjälster som man fyller köttfärsblandningen i och som sedan utgör själva skinnet på korven. Man kan även göra korv med svintarmar, men eftersom de är smalare än krokfjälster så blir även korvarna smalare med sådana fjälster. Fjälster saltas ordentligt för att de ska konserveras så att de håller sig fräscha i förpackningen tills de ska användas. Innan man fyller fjälstren bör de därför blötläggas för att mjukna och sedan tvättas och sköljas några gånger för att  bli av med saltbeläggningen och se till att de är ordentligt rena.

Efter att ha köpt alla ingredienserna  hade farmor tvättat krokfjälstren i vatten och hackat och kokat gul lök. Löken blandade hon sedan med färs, salt, peppar och lite andra kryddor i degblandaren i hushållsassistenten.


Färsblandning till korv.

Farmor hade även klippt till bomullssnöre i mindre bitar att knyta korvändarna med. Så när vi kom var det egentligen bara att påbörja stoppningen.

Men innan korvstoppningen började så tog vi en liten klick färs och formade till en biff. Den stekte vi i stekpanna för att sedan kunna smaka om kryddningen var bra.

Efter att ha konstaterat att det inte behövdes mer kryddor så träddes fjälstret på  korvhornet på hushållsassistentens köttkvarn.


Fjälster redo att fyllas med färs.

Därefter stoppade vi i lite färs i taget i kvarnen, som pressade ut den i fjälstret. När vi hade stoppat lite färs i fjälstret så knöt vi ett snöre runt änden av det. Eftersom kvarnen pumpar ut en del luft innan färsen väl når fjälstret så bör man inte knyta igen änden innan färsen har kommit ut. Om det är luftbubblor i korven så finns det risk att den spricker vid kokning. Av samma anledning bör man sticka små hål i fjälstet med jämna mellanrum under stoppningen.


Stickning av korv.

Vi fortsatte att stoppa fjälstret med färs tills korven hade blivit så lång som vi ville ha den. Då knöt vi igen korven med ett snöre, lämnade lite mellanrum på fjälstret och knöt ett nytt snöre för att markera änden på nästa korv.


Korvknytning.

Stoppningen fortsatte sedan på samma sätt tills färsen var slut.


Korvtillverkning.

Korvarna putsades så att det inte fanns några långa snörstumpar eller överflödigt fjälster i ändarna. Sedan paketerades korvarna i plastpåsar och frystes in tills de ska ätas.

Resultatet av lördagens korvtillverkning.

När man vill ha korv till middag så låter man den sjuda i saltat vatten i en kastrull i ungefär 20 minuter. 

Jag fick tyvärr inte med mig receptet på korven den här gången, men för den som vill prova att göra egen korv så finns recept  bland annat hos Tasteline.

Veckans matmyt: Alla tillsatser som har ett E-nummer är onödiga och skadliga för hälsan

Jag ber er att vänligen observera att denna matmyt skrevs 2009 och att mycket har hänt inom forskningsområdet kost- och hälsa sedan dess. Jag ber er därför att ta hänsyn till att denna matmyt, liksom övriga, bygger på den kunskap vi hade om livsmedel, kost och hälsa år 2009 och att jag av hänsyn till att vi hela tiden lär oss mer och mer om dessa områden har bevarat matmyterna som jag skrev dem då. För aktuell forskning och dagens kostråd vill jag hänvisa till Livsmedelsverket samt till aktuella pålitliga studier om näringslära (nutrition) och hälsa som man bland annat kan söka på i databasen PubMed. Läs även gärna detta inlägg om källkritik och om vad man bör tänka på när man läser om ”nya rön” och ”senaste forskningen” i media – i synnerhet kvällspressen tolkar forskning lite som de vill och sällan rätt…

Myt:
Alla tillsatser i livsmedel som har ett E-nummer är farliga för oss och bör undvikas till varje pris.

Sanning:
E-t före numret talar om att tillsatsen har testats och godkänts i EU, vilket har gett den ett eget identifikationsnummer. Tillsatser som har fått ett E-nummer är således noggrant testade, oftast på råttor i laboratoriemiljö som har matats med stora mängder av tillsatserna för att se vilken effekt det ger. Om tillsatserna hade bedömts skadliga för oss utifrån dessa tester hade de inte blivit godkända.

Att försöka att minska antalet tillsatser i livsmedel är dock bra eftersom livsmedelsindustrin ofta försöker framställa billiga produkter genom att ersätta viktiga smakbärare och naturliga ingredienser med tillsatser som är billigare.

Alla E-nummer står dock inte för onödiga tillsatser. Många av numren står för konserveringsmedel och antioxidationsmedel utan vilka livsmedlen skulle riskera att mögla eller bli dåliga mycket snabbt. Mögliga och skämda livsmedel kan göra oss sjuka, vilket gör att valet mellan att få i sig E-nummer eller att bli sjuk av mögel kan göra att man ser E-numren i ett nytt ljus.

Dessutom står många E-nummer för ingredienser som är naturliga och ofarliga. Exempel på detta är E 260, som står för ättiksyra och E300 som är vanlig askorbinsyra, eller C-vitamin som det också heter. Även vanligt syre och väte har E-nummer, E 948 och E 949.

I dagsläget när många vill undvika E-nummer står livsmedelsindustrin inför stora problem eftersom stora grupper människor efterfrågar livsmedel utan E-nummer som dessutom innehåller lite eller inget socker och fett. Eftersom fett och socker är viktiga konsistens- och smakgivare så krävs det ofta tillsatser för att ge livsmedlen bra konsistens och smak när fett och socker tas bort.

Livsmedelsindustrins metod för att kunna fortsätta att använda sig av tillsatser, trots människors E-nummerrädsla, är att helt sonika strunta i att använda tillsatsens E-nummer och istället skriva ut det fullständiga namnet. Personer som har lärt sig att titta efter E-nummer kan nu luras att tro att produkterna saknar dessa tillsatser eftersom själva numret saknas. Det gör det svårare för konsumenterna att snabbt ögna igenom ingrediensförteckningen och upptäcka de oönskade tillsatserna.

Personligen tycker jag att det är motbjudande att livsmedelsproducenterna försöker lura sina kunder på det här sättet. En tröst i det hela är att deras fula knep inte kommer att fungera i längden. I synnerhet inte med tanke på hur kritiska och smarta dagens konsumenter är.

Trolig bakgrund till myten:
Studier har visat att det finns en liten risk att stora intag av vissa E-nummer kan orsaka astma, allergier och leda till hyperaktivitet och aggressivitet framför allt hos barn. MEN det är endast ett fåtal E-nummer som diskuteras i dessa sammanhang. De E-nummer man bör se upp med om man är orolig är mononatruiumglutamat med nummer E621 och de så kallade azofärgerna  E102, E110, E122, E123, E124, E128, E129, E151, E154, E155, E180. Azofärgerna var förbjudna i Sverige tidigare, men i och med att Sverige blev en del av EU så tilläts de på nytt.

Viktigt att betona i sammanhanget är dock att de flesta studier som har bedrivits för att testa vilken effekt mononatriumglutamat och azofärger har på barn och vuxna har genomförts på råttor som givits stora mängder av dessa tillsatser. Det innebär att det är ytterst sällan som människor får i sig så stora mängder av dessa tillsatser och allvarliga hälsoeffekter är således ovanliga. Undersökningar pågår idag i bland annat Storbritannien för att utreda om dessa E-nummers negativa hälsopåverkan är så stor att de bör tas bort.

Tillsatser

Idag läser jag på och skriver om tillsatser inför min föreläsning i Jönköping den 15 september. Jag kommer att, förutom att föreläsa om näringslära,  prata om tillsatser i allmänhet och lägga lite extra fokus på vissa omdebatterade
E-nummer, exempelvis de såkallade Azofärgerna och Mononatriumglutamat. Om man vill läsa om olika tillsatser som är tillåtna i Sverige tycker jag att man ska gå in på Livsmedelsverkets hemsida, www.slv.se. Boken ”Den hemlige kocken” av Mats-Eric Nilsson är också intressant läsning som får en att fundera över vad det egentligen är vi stoppar i oss.

Parallellt med skrivandet bakar jag surdegsbröd här hemma idag, med enbart olika sorters  fullkornsmjöl. Det är alltid lika spännande att experimentera ihop nya recept. Ikväll kommer bilder och recept på de ljusa frallorna jag bakade häromdagen.

Ha en underbar onsdag!