Månadsarkiv: mars 2011

Bantningspiller och många kosttillskott är bara bluff och båg

Jag är fast övertygad om att man, för att kunna åstadkomma en bestående viktminskning, måste låta den ta tid och se till att man får i sig mindre energi än man gör av med. Mängder av forskning från en rad olika länder stödjer mig i mitt påstående att det är så det fungerar och flera studier på senare år har visat att oavsett vad man väljer att äta kan man bara gå ner i vikt om energiintaget är mindre än energiförbrukningen. Det är inte svårare än så, även om jag är fullt medveten om att det absolut är svårt nog.

De flesta som någon gång funderat över sin vikt och önskat att de var lite mindre har säkerligen även önskat att det fanns något litet magiskt piller som kunde få alla överflödskilon att försvinna på ett kick. Eftersom det finns en uppsjö av bantningspiller att köpa såväl i hälsokostbutiker som livsmedelsaffärer och på internet är det inte konstigt att många väljer att prova dessa preparat. Ofta finns det beskrivningar på förpackningarna som talar för mirakelresultat och eftersom man sällan känner att man har tid att vänta på en viktminskning låter det fantastiskt.

Livsmedelsverket har gjort en omfattande undersökning av kosttillskott som påstås leda till bland annat viktminskning och/eller ha prestationshöjande egenskaper. 43 olika kosttillskott köptes från åtta olika svenska hemsidor och fick genomgå en rad olika tester. Granskningen visar bland annat att 30 av 43 tillskott innehåller växter eller extrakt från växter som kan innehålla hälsovådliga substanser och att 28 av produkterna innehöll substanser som kan ge biverkningar. Knappt hälften av de granskade förpackningarna (19 av 43) hade ingen svensk märkning och av de produkter som ändå hade svensk märkning (24 stycken) hade 18 av dem hälsopåståenden som i många fall helt saknar vetenskaplig grund.

Studien visar alltså att många kosttillskott som säljs via internet i Sverige inte bara marknadsförs med grundlösa hälsopåståenden utan att de dessutom i flera fall kan vara skadliga för hälsan.

Jag tycker att det är lika skrämmande varje gång man får höra hur kosttillskottstillverkare (och livsmedelstillverkare)lurar osyldiga människor som omöjligt kan ha all kunskap som krävs för att genomskåda bluffen enbart utifrån förpackningarnas märkning (om de ens har någon sådan). Givetvis kan man utgå ifrån att om något låter på tok för bra för att vara sant är det ofta det, men är man desperat tänker man sällan logiskt. Det krävs uppenbarligen högre krav och hårdare lagstiftning för vad som får säljas såväl i butikerna som över internet.

För den som är intresserad av att läsa Livsmedelsverkets pressmeddelande om studien finns det här. Rapporten av studien går att läsa i sin helhet här.

Smart mat på många vis med ångkokare i silikon

Hemma i mitt kök kan man säga att det är fyra saker som gäller just nu; bakning av allergivänliga kakor och desserter, bakning av surdegsbröd, långkok i lergryta och snabbmat tillagad i min nya och otroligt praktiska lilla silikon-ångkokare.

Jag är knappast den enda som anser att maten på helgen kan få ta lite tid, och då passar lergrytetillagad mat ypperligt. Under vardagarna däremot har man inte lika mycket tålamod att låta en stek eller ett gäng kotletter koka i flera timmar innan man får mat. Det är då, mitt i vardagsstressen när man vill äta bra men inte finner tiden, som ångkokaren kommer väl till pass. Jag har sedan tidigare en ångkokare i bambuträ som man placerar i en stor gryta med lite vatten i botten. Den ångkokaren är väldigt fin, men det tar ganska lång tid att laga mat på det sättet.

För ett tag sedan fick jag, via köksboden Ninasmat, upp ögonen för att det  numera finns ångkokare i silikon. När man lagar mat i dessa behöver man inte någon gryta med vatten i botten och tillagningen går riktigt snabbt eftersom den lilla silikon-lådan ställs in i mikrovågsugnen eller i den vanliga ugnen. Det enda man behöver göra är att hälla ett par matskedar vatten i lådan, lägga på den medföljande ”hålade” silikonbrickan över vattnet och därefter placera vad man än vill ångkoka direkt på brickan. Sedan stänger man lådan med locken som sitter fast på sidorna och som går lite omlott och skjutsar in det hela i mikrovågsugnen eller i ugnen.

Uppiggande vårgrön ångkokare av märket Lékué från nätbutiken Ninasmat.

Min ångkokare är av en lite mindre modell som passar perfekt om man lagar mat till en person, vilket jag ofta gör. Jag har hittills provat att ångkoka grova grönsaker som broccoli och blomkål (både färsk och frusen), rotfrukter som morötter, palsternacka och rödbetor, samt fisk i form av färsk sejfilé. Allt har blivit klart på bara 3-5 minuter i mikrovågsugnen och man slipper den där lite torra ytan som man lätt får om man tillagar grönsaker eller fisk direkt i mikrovågsugnen utan ångkokare. Det som har imponerat mest på mig med den här ångkokaren var hur saftig fisken blev och hur snabbt det gick att få färdiggkokta rödbetor på bordet.

Utöver det underbara med att detta är snabb matlagning som ger riktigt bra och goda resultat, är det hälsosamt ur flera olika synvinklar att äta ångkokta råvaror istället för kokta på traditionellt vis. Eftersom man inte lägger grönsakerna och fisken i vatten bibehålls alla näringsämnen i grönsakerna istället för att försvinna iväg med kokvattnet. I synnerhet vitaminer och mineraler har en tendens att koka ur grönsaker och dem vill man gärna behålla själv istället för att slå ut dem i slasken. I och med att tillagningen går så snabbt och att man kan använda sig av mikrovågsugnen blir det också miljövänligt att laga mat på detta sätt; tillagningen kräver inte särskilt mycket energi.

Perfekt fisk på ett par minuter.

Något man bör tänka på är att det blir bäst att krydda det man ångkokar efter tillagningen, samt att det går väldigt snabbt att laga mat på det här sättet. Se därför till att passa mikrovågsugnen lite så att maten inte blir överkokt. Fiskfiléer som är 1,5-2 cm tjocka blir klara på 2 minuter, hårda rotfrukter som rödbetor behöver mellan 3 och 5 minuter beroende på hur tjockt man skivar dem och broccoli och blomkål behöver 2-4 minuter på högsta effekt.

För dem som inte gillar råa grönsaker och tycker att det tar för lång tid att tillaga dem finns det inte längre några ursäkter att hoppa över grönsakerna. Med den här ångkokaren har man färdiglagade grönsaker klara på kortare tid än det tar att koka en portion pasta. 

Om ni tycker att den här ångkokaren verkar spännande kan jag varmt rekommendera ett besök på Ninasmat. Här har man en hel uppsjö med spännande köksprylar i framför allt silikon. Dessutom levererar de det man beställer med illfart; jag hade min leverans redan dagen efter beställning. Kan det bli bättre? 😉

Här följer ett litet recept på en busenkel rödbetssallad som inte har mycket gemensamt med julvarianten men som är riktigt god.

Rödbetssallad
1 portion, som tillbehör

2 stora rödbetor
1 näve färsk bladspenat
God olja (jag använde olivolja smaksatt med citron)
Flingsalt
Nymalen svartpeppar

Gör så här:
Skala rödbetorna och skär dem i ½-1 cm tjocka skivor. Placera rödbetorna i ett lager i en ångkokare. Ånga rödbetorna tills de är mjuka, om man har en sådan ångkokare som min ovan ställer man in den i microvågsugnen på full effekt i 3-5 minuter beroende på rödbetornas tjocklek.

Skölj bladspenaten och låt rinna av. Blanda spenaten med rödbetorna och ringla över oljan. Smula över flingsalt och krydda med svartpeppar.

Servera till i stort sett vilken rätt du vill istället för den trista gurka-tomat-isbergssalladen som fortfarande är så vanlig. Om man vill äta rödbetssalladen som ensamrätt behöver den drygas ut en del, förslagsvis med exempelvis nykokt matvete och fisk, kött, kyckling eller bönor.

Fettisdagen och allergivänliga whoopie pies inspirerade av semlor

Igår var det dags för årets Fettisdag och även om det har funnits semlor i butikerna och på caféerna sedan jul så är det först nu det egentligen är tid att äta dem. Eftersom jag tillhör skaran människor som har väldigt svårt för mandelmassa är inte semlan mitt favoritbakverk. Om jag ska fira Fettisdagen någorlunda traditionsenligt vill jag ha vaniljkräm istället för mandelmassa i bullen, vilket många hävdar inte är någon semla utan ett annat bakverk.

Eftersom jag ändå inte kan fira med äkta semlor så har jag tagit det hela ett steg längre och bakar numera semlecupcakes istället. Jag utgår från en vanlig vaniljcupcake som jag smaksätter med kardemumma. Sedan skär jag av toppen på cupcaken och fyller underdelen med hemgjord vaniljkräm, hallon och sist vispad grädde, gärna uppvispad med lite crème fraîche för att få den rätta balansen mellan syrligt och sött. Jag gjorde semlecupcakes efter beskrivningen ovan förra året (med undantag för hallonen som är en nyhet för i år) och receptet hittar ni här om ni vill prova.

Förra årets semlecupcakes.

Nu i vår arbetar jag som ni vet mycket med att ta fram allergivänliga recept, och därför blev jag lite sugen på att ta fram ett recept på allergivänliga semlecupcakes. Resultatet blev över förväntan men jag nöjde mig inte med det. För ett bra tag sedan läste jag nämligen om kakor som kallas för Whoopie pies.

Whoopie pies är kakor som ser ut som en lite maffigare och mer rustik variant av en fransk macaron, men som i smaken mer påminner om en cupcake med frosting. Man använder nämligen kaksmet för en mjuk kaka men stället för att klicka smeten i formar skedar man ut den i små rundlar på en bakplåtspappersklädd plåt. Kakorna gräddas och läggs därefter ihop två och två med någon mumsig fyllning mellan.

Idag provade jag att använda en något modifierad variant av min allergivänliga semlecupcakesmet som grund i whoopie pies. De färdiga kakorna fyllde jag med uppvispad havrebaserad vaniljvisp och blåbär. Kakorna pudrades sedan med florsocker som pricken över i. För äkta semleälskare kan det kännas som ett stort steg från semla till platta muffinskakor med vaniljvisp och blåbär. För min del tycker jag inte att det där  stora steget spelar så stor roll. Kakorna blir nämligen supergoda och florsockret får dem åtminstone att se liite semlelika ut, eller vad säger ni ;)?

OBS! I receptet nedan har jag använt linfröavkok som ersättning för ägg. När man kokar linfrön bildas en geléliknande vätska som påminner en hel del om äggvita och som kan användas istället för ägg. Grundtanken är att avkok på 1 msk linfrön och 1 dl vatten ersätter 1 ägg.

Allergivänliga whoopie pies
ca 6 st

1 msk linfrön + 1 dl vatten

50 g rumsvarmt mjölkfritt margarin
1 dl socker
1 dl bovetemjöl
3/4 dl majsstärkelse (Maizena)
3/4 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
½ tsk kardemumma
1 nypa salt

knappt 1 dl havrebaserad vaniljvisp
ca 100 g blåbär

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 °C.

Mät upp linfrön och vatten i en kastrull och låt koka i ca 3 minuter. Sila vätskan så att den är linfrö-fri.

Vispa rumsvarmt margarin och socker mjukt och krämigt. Vispa ner linfröavkoket.

Rör ner bovetemjöl, majsstärkelse, bakpulver, vaniljsocker, kardemumma och salt. Blanda allt till en slät smet.

Klicka ut rundlar på en bakplåtspappersklädd plåt. Försök att se till att alla blir ungefär lika stora så att de passar ihop två och två senare.

Grädda i mitten av ugnen i ca 10 minuter eller tills kakorna har fått lite färg och känns mjuka men ändå fasta. Låt kakorna svalna på pappret och lossa dem sedan med en stekspade.

Vispa upp vaniljvispen så att den tjocknar något. Vänd på kakorna så att undersidorna hamnar uppåt.

Klicka på vaniljvisp på hälften av kakorna, lägg på blåbär och toppa med en annan kaka.

Pudra över florsocker och servera genast.

Passion för Mat 2011

Förra helgen var det dags för den årliga matmässan Passion för Mat i Eriksbergshallen här i Göteborg. Jag besökte mässan på fredagen och gick, precis som tidigare år, därifrån mätt och glad.

En hel del kändes igen från tidigare års mässor men det fanns även några nya inslag som kändes roliga. Jag som är från Småland blev förstås lite extra förtjust i att det fanns ett eget hörn på mässan med matföretag från just Småland (och Öland) som visade upp och sålde sina varor. Där fanns bland annat en försäljare från företaget Stellas ostkaka vars ostkaka var riktigt god, i synnerhet om man jämför med den ostkaka som man kan köpa i vanliga butiker. Där fanns också en dam från Öland som sålde god och krämig getost från det egna mejeriet Hagelstads Gårdsmejeri.

En annan nyhet i Smålands-/Ölandshörnet på årets mässa var en utställare som producerar och säljer Bönchips med olika smaker. Jag har aldrig förstått mig på det här med friterad mat och friterade snacks (jag är ett kakmonster men tycker inte alls om friterade saker) men till och med jag tyckte att de här chipsen var helt okej. Dessutom är det lite häftigt att kunna göra chips av gamla hederliga bruna bönor.

Lite kändisar kan man ha turen att få syn på under mässan; i år passade jag på att fånga kockarna Leif Mannerström och Robert Maglia på bild när de satt och signerade sina böcker.

Sverigeskafferiets monter var en av de vackraste på hela mässan. Inlagda apelsiner samsades med fina flaskor med goda oljor, balsamvinäger och olika såser.

Två andra färgklickar var dels en chokladmonter som hade tryfflar inslagna i glasiga papper i alla möjliga färger, samt en monter där de sålde härligt färgsprakande lemonad.

Det finns en negativ sak med Passion för Mat och det är att där finns så mycket mat att smaka och lukta på att mina smaklökar nästan blir lite avtrubbade till slut. Detta leder till att jag oftast går därifrån utan att köpa med mig något alls. Ett par dagar senare inser man att det hade varit lite trevligt om man hade fått med sig något av allt det goda hem men då är det lite för sent. Eftersom jag brukar fotografera en hel del från mässorna brukar det gå ganska bra att se vad favoriterna hette och sedan leta upp dem i någon butik i Göteborg.

Var ni på Passion för Mat och hittade ni några favoriter bland årets utställare?