Månadsarkiv: november 2009

Adventsmys!

Idag är det första advent, vilket innebär att det inte är länge kvar till jul 🙂 . Detta firade jag hemma hos mina vänner Frida och Bosse som bjöd på adventsfika. Frida och jag bakade saffranscupcakes med hallon och hallonfrosting, och de blev otroligt goda! Tyvärr hade jag inte kameran med mig och har inte receptet, så det får bli en annan gång.

Om man vill prova att baka liknande cupcakes går det bra att använda ett vanligt muffins-/cupcakesrecept och blanda ett paket saffran med smöret, innan det rörs ihop med övriga ingredienser. Stick sedan ner några hallon i mitten av varje cupcake och grädda som vanligt.

Innan jag gick till Frida och Bosse bakade jag chocolate chip cookies med pepparkakskryddor, vit choklad och valnötter. Jag tyckte dock att de smakade lite för lite pepparkaka, så jag har lagt till mer kryddor i receptet ni får här.

Om man vill går det utmärkt att använda mandel eller andra nötter än valnötter, samt att ersätta den vita chokladen med mjölkchoklad eller mörk choklad.

Juliga chocolate chip cookies
15 st

50 g smör
2 dl vetemjöl
½ dl dinkelmjöl
1 1/4 dl brunt socker (farinsocker eller muscovadosocker)
1 dl strösocker
1 msk kanel
1 tsk malda nejlikor
½ tsk mald ingefära
½ tsk vaniljsocker
½tsk bakpulver
1/4 tsk salt
½ msk ljus sirap
1 ägg
1 ½ dl grovt hackade valnötter
100 g vit choklad 

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 °C.

Hacka nötterna och chokladen grovt. Smält smöret.


Vit choklad.

Valnötter.

Blanda alla torra ingredienser utom nötter och choklad i en skål eller bunke. Tillsätt sirapen, ägget och smöret och rör ihop till en deg.

Knåda in nötter och choklad i degen med händerna.
 

Forma degen till 15 bollar och lägg dem på två plåtar. Tryck eventuellt till bollarna lite.
 

Grädda kakorna i mitten av ugnen i 6-10 minuter. Ta ut dem innan de har fått för mycket färg så  blir de härligt sega.

Låt kakorna svalna lite på plåten och flytta sedan över dem till ett galler för att kallna helt.

Julig cookie.

Veckans matmyt: Man bör äta smör och undvika att äta margarin eftersom det bland annat innehåller många skadliga tillsatser

Jag ber er att vänligen observera att denna matmyt skrevs 2009 och att mycket har hänt inom forskningsområdet kost- och hälsa sedan dess. Jag ber er därför att ta hänsyn till att denna matmyt, liksom övriga, bygger på den kunskap vi hade om livsmedel, kost och hälsa år 2009 och att jag av hänsyn till att vi hela tiden lär oss mer och mer om dessa områden har bevarat matmyterna som jag skrev dem då. För aktuell forskning och dagens kostråd vill jag hänvisa till Livsmedelsverket samt till aktuella pålitliga studier om näringslära (nutrition) och hälsa som man bland annat kan söka på i databasen PubMed. Läs även gärna detta inlägg om källkritik och om vad man bör tänka på när man läser om ”nya rön” och ”senaste forskningen” i media – i synnerhet kvällspressen tolkar forskning lite som de vill och sällan rätt…

Myt:
Man bör äta smör och undvika att använda margarin i maten eftersom det bland annat innehåller många skadliga tillsatser. Det finns exempelvis konsumenter som har hittat plastkulor i margarin.

Sanning:
Margarin har aldrig innehållit plastkulor, men av någon anledning är det en myt som har hängt kvar ända sedan 70-talet.

Bak- och matlagningsmargarin som exempelvis Milda tillverkas av vegetabiliskt fett, vegetabilisk olja, vatten, vassle av mjölk, salt,  sojalecitin, A-vitamin, D-vitamin och aromer. Aromerna finns där för att margarinets smak ska påminna om smör och en del av de tillsatta A-vitaminerna är karotenoider (som bland annat finns i morötter) vilket ger margarinet dess ljust gula färg. Sojalecitin utvinns ur sojabönor och används som emulgeringsmedel i margarinet. Det innebär att det ser till att vattnet och fettet inte separeras i margarinet utan håller samman ingredienserna till en jämn och slät konsistens. Vatten och fett vill nämligen inte blanda sig med varandra, vilket man kan se om man häller exempelvis rapsolja på vatten. Hur mycket man än vispar så kommer fettdropparna ändå att ligga ovanpå vattnet utan att lösas upp i vattnet. Lecitinet gör även att det skvätter mindre när man steker i margarin mot om man steker i olja eftersom vattendropparna fortsätter att vara bundna till fettet istället för att skvätta iväg.

Smör består av grädde, salt och mjölksyrakultur. Eftersom smör har få ingredienser så kan det uppfattas som nyttigare och mer hälsosamt än margarin. I smör finner man varken tillsatta aromer eller vitaminer. Det bör dock nämnas att de tillsatta vitaminerna i margarin är sådana som finns naturligt i mjölk och som även tillsätts i lättmjölk eftersom en del vitaminer försvinner med fettet när man tar fram mjölk och andra mejeriprodukter med lägre fetthalt.

Inte heller de aromer som används i margarin är farliga då det oftast rör sig om mjölksyraarom, vilket finns naturligt i syrad mjölk och ger en smak som påminner något om smörsmak. En del av den komplexa smörsmaken bildas genom att man tillsätter mjölksyrakultur i smöret, så det är naturligt att en tillsats av mjölksyraarom ger en lätt smörsmak.

Om man smakar på smör och margarin upptäcker man snart att de skiljer sig åt ganska mycket i smak och konsistens. Margarin är mjukare i kylt tillstånd än vad smör är, samtidigt som smöret har fler smaktoner än margarin. Den karakteristiska smörsmaken kommer fram bäst när det värms eller används i bakverk.

Förutom skillnaderna i smak och konsistens så är det viktigt att uppmärksamma att smör och margarin har lite olika näringssammansättning och olika användningsområden.

Även om båda fettsorterna innehåller lika mycket fett totalt (80%) så är fettsammansättningen olika. Av smörets 80% fett består 53% av mättat fett, 25,5 % enkelomättat och 2,5 % av fleromättat fett. Margarin som Milda, som också innehåller 80% fett, har endast 32 % mättat fett, 30% enkelomättat och 18% fleromättat fett. Då det finns studier som visar att det är mer hälsosamt för hjärtat och allmänhälsan att äta fleromättat fett än mättat fett så är det ur den synvinkeln bättre att välja margarin än smör.

Vilket fett man bör välja beror på vad man ska använda det till. Vid stekning av opanerat kött så suger det inte upp något stekfett, vilket innebär att det inte spelar någon roll vilket fett man väljer. För att få en fin stekyta är det dock oftast bättre med smör eller margarin än med ren olja. Om man istället steker något som suger upp mycket fett, som potatis eller panerade livsmedel, så kan det vara en fördel hälsomässigt att välja olja eller margarin framför smör, och gärna också använda teflonpanna eller liknande så att man inte behöver använda så mycket fett.

Om man ska baka kakor är det ur hälsosynvinkel bättre med margarin, men samtidigt så är bakning ett område där man verkligen kan ha nytta av den typiska smörsmaken. Kakor bakade på margarin får en ganska platt och tråkig smak och kan behöva ”smakhjälp” av kryddor som vanilj eller kakao, medan smörets smak blommar ut och blir mångsidig och fyllig. Därför kan smör mycket väl användas som enda smaksättning i småkakor. Vid bakning av wienerbröd och smördeg vill man gärna ha smörsmak, men samtidigt så ger margarin ett bladigare och därmed bättre resultat än vid bakning med smör. Därför brukar bakböcker förespråka användning av margarin i sådana degar.

När det gäller margarin finns det inte bara bakmargarin utan även smörgåsmargarin. Dessa innehåller oftast mindre fett än Milda och passar inte för matlagning eller bakning eftersom fetthalten är för låg för att ge ett bra bak- och matlagningsresultat.

Det är så klart upp till var och en att avgöra om man vill använda smör ibland och margarin ibland, eller köra på bara den ena sorten hela tiden. Det kan dock vara bra att känna till vad de olika sorterna passar mer eller mindre bra till, och varför hälsoexperter ofta har förespråkat margarin. Jag hoppas att jag här har lyckats påvisa att margarin inte innehåller några farliga eller konstiga tillsatser, så att man åtminstone inte behöver undvika att äta det av den anledningen. Många ingredienser betyder inte automatiskt att livsmedlet är skadligt för oss, vilket jag vet att vissa motståndare till tillsatser och E-nummer ofta hävdar.

Trolig bakgrund till myten:
När det gäller plastkulor i margarin så finns det många olika förklaringar till att konsumenter kan ha misstäkt att det finns sådana i margarin. En av dessa är att margarintillverkarna till en början kanske misslyckades med blandningen av margarinet så att vatten och fett delade sig, och fettklumparna och emulgeringsmedlet klumpade ihop sig till små kulor. En annan teori är att någon hade hört att om man undersökte margarin i mikroskåp så såg man små kulor i margarinet. Dessa små kulor var antagligen fettdroppar som endast syns i mikroskåp eftersom de är så små.

Oavsett vilken som var den verkliga bakomliggande orsaken till att vissa människor trodde att det fanns plastkulor i margarin, så är det bara att konstatera att det aldrig har rört sig om att tillverkarna har blandat i plast i margarinet, eller några andra skadliga tillsatser.

När det gäller skillnaden mellan margarin och smör är det lätt att tro att smör är mer hälsosamt än margarin om man ser till innehållsförteckningen. Margarin innehåller fler ingredienser än smör. Samtidigt så är det egentligen inga konstigheter med det som används i margarin, tillsatserna behövs för att ge margarinet den konsistens, färg och smak som det har.

Helgens korvtillverkning i Småland

I helgen var jag hemma i Småland och firade min lillasyster Malins födelsedag. Jag och Malin hann även med att göra julkorv med vår farmor. Farmor har alltid gjort egen korv till jul men det var första gången som vi var med.

Eftersom farmor är van vid att göra korven själv så hade hon förberett det mesta innan vi kom till henne. Förr i tiden, från när min farmors julkorvsrecept kom till, var det vanligt att man malde sin färs själv. Idag  hör det antagligen knappast till vanligheterna att man hinner stå och mala kött och göra korv, så om man tar sig tid att göra korv så köper man troligtvis färsen färdigmalen.

Inför vår korvtillverkning hade farmor därför köpt fläskfärs, nötfärs, lök, kryddor och  så kallade krokfjälster, vilket är tarmar från nötkreatur. Det är fjälster som man fyller köttfärsblandningen i och som sedan utgör själva skinnet på korven. Man kan även göra korv med svintarmar, men eftersom de är smalare än krokfjälster så blir även korvarna smalare med sådana fjälster. Fjälster saltas ordentligt för att de ska konserveras så att de håller sig fräscha i förpackningen tills de ska användas. Innan man fyller fjälstren bör de därför blötläggas för att mjukna och sedan tvättas och sköljas några gånger för att  bli av med saltbeläggningen och se till att de är ordentligt rena.

Efter att ha köpt alla ingredienserna  hade farmor tvättat krokfjälstren i vatten och hackat och kokat gul lök. Löken blandade hon sedan med färs, salt, peppar och lite andra kryddor i degblandaren i hushållsassistenten.


Färsblandning till korv.

Farmor hade även klippt till bomullssnöre i mindre bitar att knyta korvändarna med. Så när vi kom var det egentligen bara att påbörja stoppningen.

Men innan korvstoppningen började så tog vi en liten klick färs och formade till en biff. Den stekte vi i stekpanna för att sedan kunna smaka om kryddningen var bra.

Efter att ha konstaterat att det inte behövdes mer kryddor så träddes fjälstret på  korvhornet på hushållsassistentens köttkvarn.


Fjälster redo att fyllas med färs.

Därefter stoppade vi i lite färs i taget i kvarnen, som pressade ut den i fjälstret. När vi hade stoppat lite färs i fjälstret så knöt vi ett snöre runt änden av det. Eftersom kvarnen pumpar ut en del luft innan färsen väl når fjälstret så bör man inte knyta igen änden innan färsen har kommit ut. Om det är luftbubblor i korven så finns det risk att den spricker vid kokning. Av samma anledning bör man sticka små hål i fjälstet med jämna mellanrum under stoppningen.


Stickning av korv.

Vi fortsatte att stoppa fjälstret med färs tills korven hade blivit så lång som vi ville ha den. Då knöt vi igen korven med ett snöre, lämnade lite mellanrum på fjälstret och knöt ett nytt snöre för att markera änden på nästa korv.


Korvknytning.

Stoppningen fortsatte sedan på samma sätt tills färsen var slut.


Korvtillverkning.

Korvarna putsades så att det inte fanns några långa snörstumpar eller överflödigt fjälster i ändarna. Sedan paketerades korvarna i plastpåsar och frystes in tills de ska ätas.

Resultatet av lördagens korvtillverkning.

När man vill ha korv till middag så låter man den sjuda i saltat vatten i en kastrull i ungefär 20 minuter. 

Jag fick tyvärr inte med mig receptet på korven den här gången, men för den som vill prova att göra egen korv så finns recept  bland annat hos Tasteline.

Veckans matmyt: Man bör dricka 1 liter vatten per 20 kg kroppsvikt varje dag

Jag ber er att vänligen observera att denna matmyt skrevs 2009 och att mycket har hänt inom forskningsområdet kost- och hälsa sedan dess. Jag ber er därför att ta hänsyn till att denna matmyt, liksom övriga, bygger på den kunskap vi hade om livsmedel, kost och hälsa år 2009 och att jag av hänsyn till att vi hela tiden lär oss mer och mer om dessa områden har bevarat matmyterna som jag skrev dem då. För aktuell forskning och dagens kostråd vill jag hänvisa till Livsmedelsverket samt till aktuella pålitliga studier om näringslära (nutrition) och hälsa som man bland annat kan söka på i databasen PubMed. Läs även gärna detta inlägg om källkritik och om vad man bör tänka på när man läser om ”nya rön” och ”senaste forskningen” i media – i synnerhet kvällspressen tolkar forskning lite som de vill och sällan rätt…

Myt:
Man bör dricka 1 liter vatten per 20 kg kroppsvikt, per dag. En individ som väger 40 kg bör därför dricka 2 liter vatten/dag och en person som väger 60 kg bör dricka  3 liter vatten/dag.

Sanning:
Hur mycket vatten man behöver dricka varje dag är mycket individuellt och beror på många olika faktorer. Att nämna hur många liter vätska man bör få i sig generellt är därför omöjligt. Ofta hör man rekommendationer om att man bör dricka 2 liter vatten per dag, men den mängden ska man se som ett riktmärke och inte en absolut regel. Beroende på vad man gör och i vilken temperatur man vistas så kan man behöva betydligt mer än så, samtidigt som vissa mår bra trots att de dricker mindre än 2 liter rent vatten per dag.

Myten har en poäng i det faktum att en större och tyngre kropp ofta behöver mer vätska än en mindre. Men om vi jämför två olika stora personer med helt olika yrken så inser vi snabbt att inte bara kroppsstorleken har betydelse. En person som väger 50 kg och arbetar som servitris på en stor restaurang, vilket är ett mycket fysiskt krävande arbete, kommer att behöva dricka mer vatten än andra som väger lika mycket som hon men som har mindre aktiva arbeten. På samma sätt behöver en individ som väger 80 kg och har ett relativt stillssittande arbete på ett kontor antagligen dricka mindre vätska beroende på sitt arbete än vad servitrisen som väger 50 kg behöver göra (även om just kontorslandskap kan innebära mycket torra miljöer).

När man ska bestämma individers vätskebehov är det dock fler faktorer än vikt och arbetssituation som man behöver ta hänsyn till, och dessa faktorer kan exempelvis vara:

– Total aktivitetsnivå, alltså både arbetsrelaterad fysisk aktivitet och träning/motion och liknande aktiviteter som utförs på fritiden.

– Kroppsammansättning, det vill säga om man har mycket muskler på kroppen och/eller mycket fett.

– Kosten. En person som äter mycket frukt och grönsaker får i sig en hel del vätska den vägen, beroende på vilka frukter eller grönsaker som han eller hon väljer. Om man istället äter en kost som är fattig på just frukt och grönt och äter mycket salt så kan man behöva dricka betydligt mer vätska.

– Övrigt vätskeintag. Te och kaffe kan ha urindrivande effekt (även om vana kaffe- eller tedrickare sällan har problem med detta) och man kan därför behöva dricka mer vatten om man dricker mycket te eller kaffe.

Tumregeln när det gäller vätskebehov och vätskeintag är att man bör dricka när man är törstig och vara extra noga med att dricka mer vatten om man har ett fysiskt krävande arbete, motionerar mycket eller om man befinner sig på en plats där det är varmt eller kallt. I varmt klimat känner man lätt att man behöver dricka mer eftersom drycken även är svalkande. Men i kyla krävs det mer energi för att hålla kroppen varm så därför är det viktigt att dricka lite extra även då.Om man anstränger sig fysiskt i varma eller kalla miljöer bör man så klart dricka mer ändå.

Tänk också på att särskilt äldre personer har svårare att känna törst och därför bör dricka även när de inte är törstiga.

Så stirra dig inte blind på vätskemängden, att dricka stora mängder vatten när man inte behöver det kan vara skadligt. Lagom är alltså, som så ofta, bäst.

Trolig bakgrund till myten:
Precis som när det gäller kostråd så vill människor ofta ha exakta mått på hur de bör äta och dricka för att uppnå optimalt god hälsa. Olika studier har gjorts på vätskebehov, och rekommendationer baseras ofta på sådan forskning. Man måste dock tänka på att rekommendationer är just bara riktlinjer och inte regler. Alla människor är olika och har inte samma vätskebehov, även om det vore smidigt om vi alla hade exakt samma behov.

Ny kokbok!

Nu är terminens sista tenta skriven och det är bara ett arbete kvar att skriva, så förhoppningsvis ska det inte behöva gå så här lång tid mellan inläggen mer, åtminstone inte beroende på skolarbete…

Under en av mina pluggpauser i veckan upptäckte jag till min stora förtjusning att Anna och Fanny Bergenström har gett ut en ny kokbok. Den som har följt den här bloggen från början vet att jag älskar Anna och Fanny Bergenströms kokböcker. Så trots att jag inte har haft möjlighet att titta i boken på riktigt ännu, så är jag övertygad om att den inte kommer att göra mig besviken.

Den nya kokboken heter Sött, sweet, dulce – desserter från när och fjärran och är en dessertbok på 350 sidor (!). Visserligen har jag redan ett par kokböcker om just desserter, men eftersom den här är skriven av just Anna och Fanny Bergenström så är jag säker på att den skulle komplettera min kokbokssamling perfekt! När jag har fått möjlighet att kika närmare på Sött, sweet, dulce så lovar jag att återkomma med en recension.  

För den som är nyfiken på boken eller författarna rekommenderar jag ett besök på  Trio Förlag & Produktion som är författarnas eget bokförlag som de driver tillsammans med Fannys man, Roberto Jequier. Dagens Nyheter hade även en artikel om boken och författarna i söndags, men om du missade den då så finns den att läsa på DN:s hemsida.

Exempel på några av de recept som finns i boken hittar du här.

Veckans matmyt: Man bör äta kolhydrater, fett och protein i en viss ordning för att undvika att maten ruttnar i magen

Jag ber er att vänligen observera att denna matmyt skrevs 2009 och att mycket har hänt inom forskningsområdet kost- och hälsa sedan dess. Jag ber er därför att ta hänsyn till att denna matmyt, liksom övriga, bygger på den kunskap vi hade om livsmedel, kost och hälsa år 2009 och att jag av hänsyn till att vi hela tiden lär oss mer och mer om dessa områden har bevarat matmyterna som jag skrev dem då. För aktuell forskning och dagens kostråd vill jag hänvisa till Livsmedelsverket samt till aktuella pålitliga studier om näringslära (nutrition) och hälsa som man bland annat kan söka på i databasen PubMed. Läs även gärna detta inlägg om källkritik och om vad man bör tänka på när man läser om ”nya rön” och ”senaste forskningen” i media – i synnerhet kvällspressen tolkar forskning lite som de vill och sällan rätt…

Myt:
Man bör äta kolhydrater, fett och protein i en viss ordning för att undvika att maten ruttnar i magen.

Sanning:
Oavsett vad vi äter och i vilken ordning vi väljer att äta det så kommer inte maten att ligga i bitar och ruttna i magen. Maten lägger sig inte i lager och man sväljer inte ner stora matbitar som sedan ligger och skvalpar runt.

Från det att vi stoppar in maten i munnen och börjar att tugga den så har redan nedbrytningen av olika livsmedel påbörjats. Protein från kött, fisk, fågel, ägg eller baljväxter bryts ner till aminosyror, fett bryts ner till triglycerider och kolhydrater från exempelvis pasta, bröd, potatis eller ris bryts ner till sockerarter.

Nedbrytningsprocessen sker i flera steg. Först tuggas maten till mindre delar, vilka sedan bryts ner till ännu mindre beståndsdelar med hjälp av så kallade enzymer, som klipper sönder till exempel polysackarider (långa kedjor av sockerarter) till enkla sockerarter. Enzymerna finns såväl i vår saliv som i spottkörtlar i matstrupen och nere i magsäcken. Väl i magsäcken så knådas den sönderdelade maten med hjälp av de muskler som finns runt magsäcken. Maginnehållet töms sedan ut i tunntarmen, går vidare till tjocktarmen och det som sedan finns kvar går genom ändtarmen och ut den naturliga vägen.

Utmed hela matspjälkningssystemet, i mag-tarmkanalen, suger tarmluddet upp de små energigivande beståndsdelarna som fett, kolhydrater och protein har sönderdelats i. Därifrån transporteras det ut i blodet och när blodet pumpas runt fördelas energi och näringsämnen i de delar av kroppen där det behövs.

Vissa livsmedel spjälkas snabbare än andra och kan därför tas upp i blodet fortare. Eftersom sockerrika proukter som kakor,  godis, russin och frukt bryts ner tidigt så får kroppen tillgång till energi snabbt om man äter sådant.

Fiberrika livsmedel som fullkornsbröd tar längre tid att bryta ner, samtidigt som fibrerna bidrar till en hälsosam tarmflora. Det beror på att kostfibrer ger energi och näring till tarmbakterier som underlättar matspjälkningsprocessen. Då fiberrika livsmedel tar längre tid att bryta ner och även tar stor plats i magen då de binder mycket vatten, så håller man sig mätt längre om man äter sådant.

Fett går snabbare att bryta ner och använda som energi än protein eftersom  de aminosyror som proteinet bryts ner till  framför allt används som byggstenar i kroppen. Proteinet kan dock användas som energisubstrat om kroppen inte har tillgång till fett och kolhydrater i någon större utsträckning, eller om man äter mer protein än vad som behövs som just byggstenar.

Viktigt att komma ihåg är att all mat vi äter vid samma tillfälle blandas runt och spjälkas till mindre beståndsdelar som kroppen kan använda. Att det tar olika lång tid innan kroppen får energi från olika sorters kolhydratkällor och fett och protein beror således inte på att livsmedel ligger i magen och ruttnar i väntan på att användas.

Trolig bakgrund till myten:
Jag misstänker att olika dieter som förespråkar att man bör äta kolhydrater, fett och protein i en viss ordning eller till och med vid helt separata måltider kan ligga bakom denna myt. Att äta var och en av dessa energigivare för sig kan kanske anses smart om man tror att kroppen annars väljer ut en av dem och låter de två resterande ligga och ruttna, men nu fungerar det inte så. Enda anledningen till att en sådan diet kan fungera tror jag är att det är svårt att äta för mycket om man endast äter en sak vid varje måltid. Kött utan potatis, eller sås utan vare sig kött eller potatis är sällan så värst roligt, vilket borde göra att man äter mindre och därigenom kan minska i vikt.

Ostkakans dag

Förra lördagen var det Kladdkakans dag, denna lördag är det dags för Ostkakans dag. Som den smålänning jag är så älskar jag ostkaka, men det bör sägas att jag inte tycker om alla sorters ostkaka för det.

När jag flyttade till Göteborg upptäckte jag till min förskräckelse att den enda ostkaka som fanns att köpa var Frödinges ostkaka. De som påstår att de inte tycker om ostkaka har antagligen tvingats äta denna märkliga kaka som enligt min mening inte ens förtjänar att kallas ostkaka. Den ostkaka som jag har vuxit upp med är ingen avancerad hembakad skapelse utan Vrigstads ostkaka som man, likt Frödinges ostkakor, kan köpa färdig i affären. När det gäller Vrigstads ostkaka kan man dock, till skillnad från Frödinges, tala om en ostkaka värd namnet!

Om man besöker hemsidorna för Frödinge respektive Ostkaksbageriet i Vrigstad blir det tydligt att de förstnämnda har större talang beträffande hur man skapar en lockande hemsida än Vrigstad. Detta är väl i och för sig inte särskilt konstigt med tanke på att Frödinge gör så mycket mer än ostkaka och därför har mer pengar att lägga på den sortens marknadsföring samt mer att tjäna på att synas på Internet.

Ostkaksbageriet i Vrigstad har bevisligen valt att lägga tid och energi på att baka riktigt goda ostkakor istället, vilket jag tycker är det man bör satsa på om det är ostkakor man säljer. Med tanke på att de har bakat denna småländska stolthet i snart 40 år så verkar ostkakorna i sig fungera som marknadsföring nog. Men medan man kan hitta Frödinges gelé-aktiga och vattniga ostkakor (som har tillverkats längre än Vrigstads, ända sedan 1950-talet)  i stort sett i hela landet så är ostkakor från Vrigstad betydligt svårare att få tag på.

Efter att ha letat länge lyckades jag hitta Vrigstads ostkaka i Göteborg, på Coop på Avenyn. Så om du är i Småland eller i Göteborg och känner för att äta ostkaka idag så välj Vrigstads.

För dig som hellre vill testa att göra egen ostkaka så kan du välja att göra en traditionell med ostlöpe eller en snabbare variant på keso (se nedan).

Jag har faktiskt aldrig provat att göra egen traditionell ostkaka, även om jag har ett recept från min mormor på en stor sats ostkaka som tydligen ska vara väldigt god. Kesokaka har jag däremot gjort många gånger, och mitt favoritrecept kommer från Coop. Jag har tagit mig friheten att låna receptet från deras hemsida, så här kommer det. För dig som söker matinspiration är för övrigt Coops hemsida en riktig guldgruva.

Ostkaka av keso
5-6 portioner

½ dl sötmandel
3 ägg
5 msk socker
½ dl vetemjöl
3 dl mjölk eller matlagningsgrädde
500 g keso

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 °C.

Hacka mandeln grovt. Vispa ägg och socker.

Blanda i mjöl, mjölk eller grädde, Keso och mandel i äggvispet.

Häll smeten i en vid, ugnssäker form. Grädda i mitten av ugnen ca 1 timme.

Servera ostkakan ljum.