Månadsarkiv: oktober 2009

Godis

Har ni tänkt på att om man plockar ihop en påse med smågodis i affären och bara köper sina favoriter, så slutar det ändå med att man har några bitar kvar i påsen som inte känns så lockande att äta? Är inte det väldigt konstigt?

Jag och några vänner diskuterade detta häromdagen när vi var och åt lunch på vårt favoritcafé, mysiga Biscuit i Haga. Vi kom fram till att det antagligen är så att man har favoriter även inom sin favoritgodis-kategori, vilket gör att de godissorter som man tycker sämst om av de man gillar blir kvar om man har chansen att välja andra favoriter.

Jag är egentligen ingen godisgris och äter det väldigt sällan. Det innebär dock inte att jag aldrig äter sötsaker. För den som har hängt med ett tag här på bloggen har det nog blivit ganska tydligt att jag tycker mycket om kakor, både att baka och att äta.  Att jag nu skriver ett inlägg om godis kan därför verka förvirrande för mina vänner och bekanta. Man kanske inte heller förväntar sig att en kost- och friskvårdspedagog ska skriva om godis. Men med tanke på att jag har haft med både kak- och tårtrecept här på bloggen tidigare så tycker jag att det är dags att skriva lite om just godis. I helgen är det kanske till och med mer aktuellt än någonsin eftersom många troligtvis har fått eller kommer att få besök av barn utklädda till monster som kräver godis.

Anledningen till detta godisinlägg är att jag har provat en ny chokladsort idag som jag tänkte skriva ett omdöme om.

När det gäller choklad så föredrar jag mörk choklad, gärna med minst 70% kakao. Jag tycker om både ren choklad och sådan som innehåller t ex kakaobönsbitar, nötter eller fyllningar av olika slag som t ex tryffel och nougat. De senaste åren har det kommit fler och fler smaksatta chokladkakor i dagligvaruhandeln och det har blivit vanligt med olika sorters fruktfyllningar i just choklad. En av de senaste i raden är Marabou Premium Passion Fruit Dark.

Chokladbild till bloggenSpännande choklad i finfin förpackning.

Eftersom jag länge var skeptisk till kombinationen choklad och frukt är det här en chokladkaka som jag inte ens skulle ha kommit på tanken att smaka för bara ett par år sedan. Jag har dock upptäckt att jag tycker om vissa frukter tillsammans med choklad. Hallon och mörk choklad tycker jag är en toppengod kombination, liksom svarta vinbär och choklad. Däremot har jag svårt för apelsin- eller citronchoklad och för choklad tillsammans med tropiska frukter som ananas eller mango. Med tanke på att passionsfrukt är en exotisk frukt  så tänkte jag att jag inte skulle tycka om den tillsammans med mörk choklad. Efter att ha provat kan jag dock berätta att jag trodde fel.

Kombinationen passionsfrukt och mörk choklad är i min mening väldigt lyckad. Denna chokladkaka har en krämig fyllning med små syrliga och krispiga bitar som smakar passionsfrukt, vilket ger en fin smakbrytning till den mörka chokladen. Eftersom passionsfruktssmaken är väldigt tydlig så är det här en kaka som man kan äta en liten bit av då och då, men ingen som jag skulle kunna äta mycket av. Chokladbitarna är ganska stora och tjocka, vilket gör att det räcker långt med en bit. Jag kan tänka mig att en bit av Passion Fruit Dark kan passa till fika istället för en kaka, eller som en liten dessert efter en tyngre måltid tillsammans med en kopp kaffe eller kanske ännu hellre en kopp te med smak av tropiska frukter.

Något som förvånade mig mer med chokladen än att den var god var innehållsförteckningen. På de flesta chokladförpackningar brukar det stå hur hög kakaohalt chokladen har, vilket av någon anledning inte finns med på denna förpackning. Dessutom upptäckte jag vid en inspektion av innehållsförteckningen att fyllningens ”fruktbitar” bestod av passionsfruktsjuice och bananpuré.

Choklad ingredienser
Innehållsförteckningen på chokladkakan.

Hur stor del bananpurén utgör framgår inte, och att banan finns med som ingrediens står inte heller på något annat ställe på förpackningen än i just innehållsförteckningen. Personligen tycker jag illa om att ingredienser av denna typ inte står med tydligare. Dessutom förstår jag alla som klagar över att det är svårt att se vad som står på innehållsförpackningen eftersom teckenstorleken är så liten och oftast syns dåligt på grund av mörk bakgrund och ljus text istället för tvärtom.

Jag anser att om man har använt sig av andra frukter än den som står med i varans namn så bör de anges på samma sätt. Marabou har även producerat choklad med smak av citron och ingefära, vilken heter just Lemon & Ginger,  så anledningen till att inte bananen får stå med kan inte bero på att de endast vill ge chokladen namn efter en smaksättning. Om de nu nödvändigtvis måste använda bananpuré i chokladfyllningen så tycker jag att chokladen borde heta Passion Fruit & Banana (eftersom de envisas med att ge sin Premium-kollektion engelska namn). Annars kunde de göra det enkelt för sig och ge den namnet Tropical Dark.

Om man vill testa en ny spännande choklad tycker jag dock att denna är ett bra val, trots mina invändningar när det gäller chokladens namn.

En annan ny chokladsort är Marabou Vinter som tydligen ska ha smak av nejlika, kanel, kardemumma, ingefära, vanilj och peppar, men denna har jag ännu inte sett i affären.

Har du provat någon spännande choklad eller något nytt godis? Berätta gärna i kommentarsfältet!

Veckans matmyt: Man blir tjock av att äta light-produkter

Jag ber er att vänligen observera att denna matmyt skrevs 2009 och att mycket har hänt inom forskningsområdet kost- och hälsa sedan dess. Jag ber er därför att ta hänsyn till att denna matmyt, liksom övriga, bygger på den kunskap vi hade om livsmedel, kost och hälsa år 2009 och att jag av hänsyn till att vi hela tiden lär oss mer och mer om dessa områden har bevarat matmyterna som jag skrev dem då. För aktuell forskning och dagens kostråd vill jag hänvisa till Livsmedelsverket samt till aktuella pålitliga studier om näringslära (nutrition) och hälsa som man bland annat kan söka på i databasen PubMed. Läs även gärna detta inlägg om källkritik och om vad man bör tänka på när man läser om ”nya rön” och ”senaste forskningen” i media – i synnerhet kvällspressen tolkar forskning lite som de vill och sällan rätt…

Myt:
Om man äter mycket light-produkter så kommer man förr eller senare att bli tjock.

Sanning:
Man blir INTE överviktig av att äta light-produkter. En viktuppgång beror på att man äter mer mat och får i sig mer energi än vad kroppen gör av med.

Problemet med just lightprodukter är att livsmedelsproducenterna har plockat bort fett och ofta även socker och ersatt med exempelvis förtjockningsmedel och sötningsmedel för att ge maten samma konsistens och i stort sett samma smak men med ett lägre energiinnehåll. Eftersom fett i maten hjälper oss att bli mätta så kan man upptäcka att man inte blir mätt på samma mängd av en light-produkt som av en fetare variant av livsmedlet. Det kan få till följd att man äter betydligt mer av en lightprodukt än av en produkt som innehåller fett, vilket kan leda till att man går upp i vikt eftersom man äter mer än vad man egentligen behöver.

Sötningsmedlet som ersätter sockret i light-produkter ger betydligt mindre energi än socker. Det är faktiskt så att många sötningsmedel inte ger någon energi alls, vilket förstås låter bra för någon som vill gå ner i vikt eller hålla vikten. Samtidigt så är sötningsmedel mycket sötare än samma mängd vanligt socker. Det gör att livsmedelsproducenterna inte behöver använda så mycket sötningsmedel för att få den söta smaken. Men medan socker kan mätta lite så ger sötningsmedel ingen mättnadskänsla alls. Med sin söta smak kan sötningsmedel dessutom göra att man blir sugen på att äta mer av söta livsmedel, och därmed riskerar man att äta så mycket att man får i sig mer energi än vad som är hälsosamt.

En annan anledning till att vissa människor hävdar att de har blivit tjocka av att äta light-produkter kan vara att de inte har tänkt på att de kanske har ätit större portioner  än tidigare. Det är lätt att tänka att man kan unna sig mer av ett light-livsmedel än av ett vanligt eftersom kalorisnåla produkter inte bör vara farligt för vikt och figur.

I vissa fall kan det vara värt att fundera över om det inte är bättre att exempelvis äta en skiva av en fetare ost som man tycker mycket om, än att äta fyra skivor av en magrare ost som man inte tycker är lika god men som man äter just för att den är magrare.

Trolig bakgrund till myten:
Som jag har beskrivit ovan så finns det många anledningar till att människor kan koppla samman viktuppgång med intag av light-produkter. Det är därför svårt att se endast en orsak till att myten uppstått.

 Om man har gått upp i vikt är det naturligt att undersöka vilka förändringar i kosten som har gjorts som kan ligga bakom viktuppgången. Det är således inte konstigt att personer som har börjat äta light-produkter och sedan gått upp i vikt skyller på de nya livsmedel som de har lagt till i sin kost. Tyvärr är det nog många som inte funderar över det hela mer än så. Då upptäcker de inte heller att  det antagligen inte var light-produkterna i sig som orsakade viktuppgången, utan ett förändrat ätbeteende till följd av kostomläggningen.

Blåbärsblondies och mjuk pepparkaka

Igår passade jag på att baka lite olika kakor för att fylla frysen inför kommande fikastunder här hemma den närmaste tiden. I vanliga fall brukar jag baka samma dag som jag har bjudit in någon på fika, men då blir det ofta svårt att hinna med att ta en fika en vardag när man jobbar hela dagen. Så nu tänkte jag vara förusteende och bunkra upp med kakor i frysen för att kunna bjuda på fika mitt i veckan också.

Eftersom det är höstlovstider för många den här veckan så tänkte jag dela med mig av recepten på det jag bakade igår. Finns det någon bättre lovsysselsättning när regnet vräker ner än att baka?

 Det som bakades igår var Blåbärsblondies och en traditionell mjuk pepparkaka. När jag har bakat blondies tidigare har det varit hallon i kakan, men den här gången var jag sugen på blåbär. Självklart kan man använda vilka bär man vill. Kakorna går utmärkt att frysa.

Blåbärsblondies blogg
En plåt underbara blåbärsblondies.

Blåbärsblondies
ca 30 rutor

250 g vit choklad
200 g smör eller margarin
4 medelstora ägg
1 3/4 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
3 1/3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

200 g frysta eller färska blåbär

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 °C. Lägg ett bakplåtspapper i botten på en långpanna som är ca 28×35 cm stor. (En mindre långpanna ger högre kakor medan en större ger tunnare kakor). 

Bryt 150 g av chokladen i bitar och lägg i en värmetålig skål. Lägg i smöret skuret i tärningar. Smält chokladen och smöret i micron på medelvärme. Passa noga så att chokladen inte bränns. Ta ut skålen och rör om i choklad- och smörblandningen med 15-30 sekunders intervall tills allt är helt smält. Ställ skålen att svalna något.

Vispa äggen med sockret och vaniljsockret till en tjock och fluffig smet.

Vispa ner den smälta chokladblandningen. Sikta i mjölet blandat med bakpulvret och vänd ner det i smeten.

Hacka resten av chokladen i små bitar och rör ner i smeten.

Häll smeten i den bakpappersklädda formen. Strö de frysta eller färska blåbären över smeten och tryck ner dem lite med handen.

Grädda kakan i mitten av ugnen i ca 25-30 minuter. Känn efter med en sticka om den är klar. Kakan ska inte vara kladdig. Låt kakan svaln innan du skär den i rutor. 

 

Mjuk pepparkaka blogg
Mjuk pepparkaka sprider en härligt julig doft hemma när den gräddas.

Mjuk pepparkaka
1 kaka

150 g smör eller margarin
3 3/4 dl farinsocker
3 ägg
2 ½ dl gräddfil
4 ½ dl vetemjöl
2 msk malen kanel
2 tsk bikarbonat
2 tsk malen kryddnejlika
1 tsk malen ingefära

Smör/margarin och ströbröd till formen

Gör så här:
Sätt på ugnen på 175 °C. Smörj och bröa en springform eller en ganska stor kransform.

Vispa smör/margarin och socker krämigt. Vispa ner ett ägg i taget och fortsätt vispa till smeten är pösig.

Vispa ner gräddfilen i smeten.

Blanda mjöl, kryddor och bikarbonat. Rör ner blandningen i äggsmeten.

Häll smeten i den smorda formen och grädda kakan i nedre delen av ugnen i 35-45 minuter. Prova med en sticka om den är klar. När stickan kommer ut torr är kakan klar.

Lår pepparkakan svalna lite innan den stjälps upp.

Blanda mjöl, kryddor och bikarbonat. Rör ner mjölblandningen i äggsmeten.

Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 35-45 minuter. Testa med en sticka, den ska vara torr

Märkning av livsmedel

Det har väl knappast undgått någon att många livsmedel idag förses med diverse märkningar för att visa att tillverkarna är kvalitetsmedvetna, hälsomedvetna, miljömedvetna och/eller socialt medvetna.

Sist ut i raden av märkningar är ”Äkta vara”, vilken är tänkt att hjälpa konsumenterna att hitta livsmedel utan tillsatser. Personligen är jag kritisk till denna märkning eftersom jag anser att den bidrar till den tillsats- och e-nummerrädsla som råder på många håll i samhället idag. Som jag skrev i förra veckans matmyt så är många tillsatser nödvändiga och jag ser därför en risk med att människor är rädda för och undviker allt vad tillsatser heter. Trots att märkningen är så pass ny så har den redan fått mycket uppmärksamhet, så vi  lär förmodligen få höra mer om den under den närmaste tiden.

Förutom att det dyker upp nya märkningar med jämna mellanrum så finns de flesta av de gamla kvar parallellt med de nya. Alla dessa märken är förvirrande ibland, och det kan vara svårt att komma ihåg vilken märkning som stod för vad.  Här följer därför en kort beskrivning av några av de vanligaste märkningarna man kan hitta på livsmedel idag, samt länkar till hemsidor där man kan läsa mer:


Nyckelhålsmärkt
nyckelhal_farg

Nyckelhålsmärket gör det enklare för oss att hitta de mer hälsosamma alternativen såväl i mataffären som på vissa restauranger. Det är således en form av hälsomärkning och reglerna för att ett livsmedel/en maträtt ska få bära nyckelhålsmärket är att det ska innehålla mindre fett, socker och salt än andra livsmedel av samma typ. När det gäller spannmålsprodukter som bröd, pasta och mjöl är nyckelhålsmärkta varor dessutom mer rika på fibrer och fullkorn än andra livsmedel från samma grupp. Läs mer om nyckelhålsmärkningen på Livsmedelsverkets hemsida.


Sädesaxet

Denna märkning kan man endast hitta på livmedel som är helt fria från gluten. Sädesaxet visar, förutom att varan är glutenfri, även att den uppfyller de krav som Livsmedelsverket ställer på ”livsmedel för särskilda näringsändamål”. För att en vara ska få märkas med Sädesaxet krävs det tillstånd från Svenska Celiakiförbundet.


KRAV
krav4fg

Råvaror med KRAV-märkning är ekologiska och har producerats på ett hållbart sätt. Det innebär att livsmedelsproducenterna inte har använt kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel eller genmodifierade organismer (GMO) i något led av tillverkningen. När det gäller KRAV-godkänd djurskötsel står djurens hälsa och naturliga beteenden i centrum, vilket bland annat innebär att grisar ska få gå ute och böka året runt.

Minst en gång per år kontrollerar KRAV de producenter som har blivit certifierade att använda märkningen för att säkerställa att de bestämda reglerna följs. Vid kontroll görs tester i hela kedjan från jord till bord, dvs att produkterna följs från lantbruket, vidare till förädling och distribution fram tills varan märks med KRAV-märket innan den går ut för försäljning i våra butiker.

Läs mer om KRAV här.

Demeter

sve_logo_white

Demeter har två likvärdiga märken, ett grönt och ett orange (se ovan). Svenska Demeterförbundet är medlem i det internationella Demeterförbundet, Demeter International (DI). Förbundet är en kontrollorganisation för biodynamisk odling såväl i Sverige som internationellt.

Demetermärket betyder att varan innehåller minst 90% biodynamiskt och minst 95% ekologiskt odlade råvaror. Svenska Demeterförbundet är en ideell konsumentförening som kontrollerar och auktoriserar  djurhållning, växtodling, slakteri, förädling,  grossister, importörer och dagligvarubutiker. De regler som Svenska Demeterförbundet  följer har fastställts av DI och samma regler gäller i hela världen.

EU-ekologiskt

Denna märkning garanterar att 95 % av varans ingredienser har producerats ekologiskt enligt de regler som gäller för ekologisk produktion inom Europeiska Unionen. EU:s miljömärkning är ett kontrollsystem för jordbruksprodukter, livsmedel och foder. Till skillnad från KRAV och Demeter är reglerna för EU:s miljömärke svagare för djurhållning.

Mer information om märkningen hittar man hos Jordbruksverket och Livsmedelsverket.

MSC, Marine Stewardship Council

MSC står för Marine Stewardship Council, som är en internationell organisation som arbetar med att certifiera och miljömärka fisk och skaldjur. MSC har tagit fram regler för hur man ska bedriva hållbart fiske så att produktiviteten, de ekologiska processerna och mångfalden bevaras i haven. Genom att välja fisk och skaldjur med denna märkning bidrar man till en hållbar utveckling inom fiskebranschen och ökar chanserna för att även kommande generationer kommer att kunna äta fisk. Fisk med MSC-märkningen kan dessutom spåras direkt till fiskaren och fångstplatsen.

Svenskt Sigill

Svenskt Sigill är en kvalitetsmärkning för svenska livsmedel och växter som visar att råvaran har producerats på kontrollerade svenska gårdar. För att en vara ska få märkas med Svenskt Sigill måste gården där varan produceras följa de gällande kraven på livsmedelssäkerhet, god djuromsorg, miljöhänsyn och öppna landskap. Ett oberoende certifieringsorgan kontrollerar att gårdarna följer reglerna. Produkter som märks med Svenskt sigill kan spåras tillbaka till producenterna.

Här hittar du mer information om Svenskt Sigill.

Rättvisemärkt/fairtrade

1707

Rättvisemärkt är en oberoende social produktmärkning som bidrar till att de odlare och anställda i utvecklingsländer som producerar de märkta varorna får förbättrade arbets- och levnadsvillkor. Exempel på hur företag med Rättvisemärkning arbetar är att de motverkar barnarbete och diskriminering samtidigt som de främjar rätten till demokrati. De anställdas ekonomiska situation förbättras också,  och man tar hänsyn till miljön och främjar ekologisk produktion. Genom att produktionen av livsmedlet är Rättvisemärkt bidrar märkningen till att lokalsamhället utvecklas ekonomiskt och socialt.

Rättvisemärkt är den svenska representanten i Fairtrade Labelling Organizations International (FLO). Idag finns det mängder med Rättvisemärkta varor, exempelvis choklad, kaffe, bananer, glass, rosor och vin.

Läs mer om Rättvisemärkningen och rättvisa produkter på Rättvisemärkts hemsida.


Rainforest Alliance

Rainforest Alliance arbetar för att bevara den biologiska mångfalden samtidigt som de vill skapa hållbara försörjningsmöjligheter för odlare och arbetare. Reglerna för vilka odlingar som ska certifieras tas fram i samarbete med lokala naturskyddsorganisationer. Exempel på odlingar som certifieras av denna internationella naturskyddsorganisation är kaffe, te, kakao och bananodlingar.

Läs gärna mer om deras arbete på hemsidan. I Sverige finns det bl a kaffe från Gevalia som bär denna märkning.

 

Veckans matmyt: Mat som har passerat bäst före-datum bör alltid kastas

Myt:
Mat som har passerat bäst före-datum bör alltid kastas eftersom den är oätlig efter det datum som anges på förpackningen.

Sanning:
I Sverige måste livsmedelstillverkare se till att deras varor är  märkta med ett bäst före-datum eller med sista förbrukningsdag.

När det gäller sista förbrukningsdag så får butiker inte sälja de varor där sista förbrukningsdag har passerats. Livsmedel som märks med sista förbrukningsdag är sådana som av olika anledningar är extra känsliga för bakterieangrepp och som kan göra oss sjuka om vi äter dem om de är för gamla. Exempel på dessa livsmedel är köttfärs, färsk kyckling, färsk fisk, rå korv och organ. Alla dessa livsmedel får dock förlängd hållbarhet om man fryser in dem, så om man ser att sista förbrukningsdag på köttfärsen är imorgon och man inte vill äta köttfärs förrän nästa vecka så bör man frysa in färsen istället. Ju snabbare man kan tillaga eller frysa råvaran efter inköp, desto bättre.

Sista förbrukningsdatum gäller under förutsättning att varan har förvarats i kyl med en temperatur på 4 °C om inget annat anges på förpackningen. När det gäller denna typ av märkning så bör man följa den och helst inte äta livsmedel som har ”gått ut”.

När det gäller bäst före-datum så ser det lite annorlunda ut än märkningen om sista förbrukningsdag. För denna typ av märkning säger reglerna att livsmedelsproducenterna själva ska märka sina produkter med ett säkert bäst före-datum, vilket innebär att varorna ska hålla ytterligare en tid efter passerat bäst före-datum. Detta gäller under förutsättning att livsmedlet har förvarats på rätt sätt (exempelvis i en kyl som håller tillräckligt låg temperatur för mejerivaror).  Tack vare märkningsreglerna kan man i de allra flesta fall äta matvaror några dagar eller ibland (när det gäller exempelvis ägg) någon eller några veckor efter bäst före-datum, om de har förvarats rätt och i oöppnad förpackning.

Tyvärr är det ganska vanligt att människor slänger mat utan att ens smaka eller lukta på den för att se om den är gammal, bara för att det står på förpackningen att den gick ut igår eller i förrgår. Märkningen finns där för vår säkerhet, men vi behöver bli mindre rädda för att använda våra sinnen och inte bara lita på vad som står skrivet på förpackningen.

Om mjölk är för gammal smakar den inte gott och om ett ägg är dåligt så luktar det illa. I båda fallen så undviker man att laga mat på dessa varor. Men både mjölk och ägg är exempel på matvaror som oftast står sig bra mycket längre än bäst före-märkningen anger. Om man istället för att stirra sig blind på datummärkningen väljer att se, smaka och lukta på maten så märker man om den är för gammal. Även om varan visar sig ha blivit dålig så blir man inte sjuk av att smaka lite för att  känna efter.

Om man har bröd, ost, frukt och grönt som har drabbats av mindre mögelangrepp kan man lugnt skära bort möglet med god marginal och använda resten av varan. Nötter, saft, lättsockrad sylt och bär som möglat, samt frukt som är mycket möglig eller har ruttnat bör dock absolut slängas eftersom det finns risk för matförgiftning om man äter dessa mögliga.

Men frukt och grönt som blivit lite klämda eller torra är sällan några problem alls att använda. I en maträtt är det ganska sällan man känner att purjolöken visst blivit något torr i kylen, att moroten mjuknat lite eller att äpplet hade en brun fläck på skalet innan de skars i bitar och hamnade i grytan. Den enda mat vi bör undvika är mat med mögel (med undantag för mögelost), varor som ruttnat eller livsmedel som vi är allergiska mot.

I min värld känns det faktiskt ganska konstigt att slänga ett paket mjölk, en burk oöppnad matyoghurt eller några ägg bara för att det står på förpackningen att de blev för gamla igår, eller kasta en hel nektarin för att den råkade vara lite mjuk på ett ställe.

Genom att smaka på maten och välja att skära bort det som har blivit fult på frukt eller grönsaker kan man spara pengar och samtidigt göra en viktig insats för miljön. Den största miljöboven när det gäller vår mat är nämligen all mat som produceras, paketeras, fraktas, säljs och fraktas hem för att sedan hamna i soptunnan trots att den var fullt ätbar.

Trolig bakgrund till myten:
Reglerna för sista förbrukningsdag och bäst före-märkning är som synes olika och det kan vara så att många blandar ihop dessa märkningar och tar det säkra före det osäkra och slänger alla livsmedel som har ”gått ut”, oavsett märkning.

Dessutom tror jag att det har blivit mer och mer vanligt att endast titta på märkningen och gå på den istället för att faktiskt lukta och smaka på livsmedlen för att avgöra om de är för gamla.

Brukar du slänga mat utan att smaka på den först? Kommentera gärna!

Julie & Julia

Ikväll har jag och några av mina vänner varit och sett filmen Julie & Julia, och vi var alla nöjda och glada när vi lämnade biografen. Filmen baseras på två sanna historier. Den ena historien handlar om Julia Child, känd för att ha revolutionerat kokkonsten i USA med sin kokbok Mastering the Art of French Cooking som utkom 1961. Parallellhistorien handlar om 30-åriga Julie Powell som 2002 bestämde sig för att under ett år laga alla 524 recepten ur Julia Childs kokbok och skriva en blogg om projektet.

Filmen är som man kan förstå full av mat, mat och mat och den är verkligen en riktigt mysig filmupplevelse som passar perfekt nu i höstmörkret. Om du är det minsta lilla intresserad av mat och vill lära dig lite om fransk kokkonst, om Julia Child (som är en av de största matpersonligheterna i den amerikanska historien) eller om hur ett receptprojekt på en blogg kan leda till såväl en roman som en film, så tycker jag att du ska passa på att se den här filmen i höst.

I rollerna ser man bland annat Meryl Streep som gestaltar Julia Child på ett underbart hjärtvärmade sätt, och Amy Adams som Julie Powell, vilket känns som helt rätt val. Personligen tyckte jag att det var roligt att se Amy Adams i en roll som verkligen är  ljusår ifrån hennes filmkaraktär Giselle i Förtrollad.

Havreblondiebollar med hallon

BlondiebollsbildHavreblondiebollar med hallon!

I fredags hade jag några vänner hemma på fredagsfika. Vi har tidigare pratat om att testa att göra chokladbollar på vit choklad men av olika anledningar har det inte blivit av att jag har testat. Men i fredags kom jag på att det var ett perfekt tillfälle att prova, så jag experimenterade ihop ett recept.

Resultatet blev över förväntan och jag tror att alla fikagästerna gillade dem. Hallonen bidrog med både god smak och fin färg, samtidigt som bärens lilla syra balanserade den vita chokladens sötma på ett bra sätt. Om du gillar vit choklad, hallon och/eller rosa kakor måste du prova dessa otroligt snabbakade ”kakor”.

Rosa bollar passar ju för övrigt jättebra just i oktober som har kommit att bli en riktig Rosa bandet-månad.

Havreblondiebollar med hallon
ca 10 bollar

75 g vit choklad
60 g rumsvarmt smör/margarin
1 ½ – 2 dl havregryn
1 ½ tsk vaniljsocker
½ dl hallon

½ dl kokos

Gör så här:
Bryt den vita chokladen i bitar och lägg i en skål som tål microvågsugnen. Smält chokladen försiktigt på hög effekt i micron. Ta ut och rör om ofta.

Rör ner smöret eller margarinet i den vita chokladen tills fett och choklad har blandats väl.

Tillsätt havregrynen och vaniljsockret och rör ihop till en ganska fast ”smet”.

Bryt hallonen i små smulor och blanda ner i havregrynssmeten.

Forma smeten till bollar och rulla dem i kokos. Lägg bollarna på ett fat och ställ dem i kylen fram till servering.

OBS! Satsen går utmärkt att dubblera om man vill ha fler bollar :-).